Saved
Helgen smög sig på och utan att jag riktigt tog beslutet så slutade jag ändå upp med allt vad uppsatsarbete heter och så planerar jag att fortsätta resten av helgen.
A little more for little you
Blä. Jag är så less på att höra min egen röst, och varför lät jag mina intervjuoffer prata så mycket? Nu förstår jag vad sekreterare är till för.
Önskelista:
Egen sekreterare
Privat sherpa
Personlig kock
The weight
Tillbaka i mitt kära Umeå, det enda ställe där jag kan plugga och få något gjort. I bästa fall.
Nu är alla uppsatsintervjuer gjorda. Och nu då?
Kan jag inte bara få transkribera och lämna in?
Deadline
Idag har jag hållit klarspråksutbildning och jag är väldigt nöjd med mig själv måste jag säga. Det är en så ovan känsla och så äckligt självgott att säga att jag nästan kräks på mig själv.
Av nöjdhet.
Men underbart är kort, för ikväll panikar jag med intervjufrågor för min uppsats. Vad ska man egentligen fråga? Vad vill jag egentligen veta? Vad vill de egentligen berätta? Imorgon kommer jag att ha frågor, men om de sedan håller måttet eller inte återstår att se.
När ska jag sluta skjuta på saker till kvällen innan? Jag börjar få sån rutin på det nu att jag inte tvivlar på att jag skulle kunna klämma ur mig 20 sidor uppsats över en natt. Men inte vilken natt som helst, det måste vara natten innan deadline.
Cheese
Igår hände åtminstone något spännande. På morgonen bet jag sönder en av mina fasader till framtänderna på ett korn i en frukostflinga. Jag har haft dem så många år nu att jag trodde att de skulle hålla ytterligare ett litet tag, tills jag kan fixa ordentliga kronor. Nu fick jag istället möta alla personer jag intervjuade under dagen med ett riktigt pundarleende.
I bästa fall vann jag åtminstone några sympatier. Men redan tidigt imorse var ordningen återställd igen. Min kära tandläkare förstod brådskan i att åtgärda det även han.
Så var det helg igen. Trots alla tidiga morgnar så går veckorna väldigt fort måste jag säga.
Galenskap
Nu blev det så där igen att jag inte riktigt tänkte efter före och tyckte att 20 intervjuer på tre dagar lät som en bra idé. Jag får ju träffa mycket folk i alla fall, det är aldrig fel, även om min huvudvärk säger något annat.
Det är inte mycket annat spännande som händer just nu. Jag åker en massa buss, lagar matlådor och lägger mig efter Bolibompa. Sedan börjar det om. Livet.
Sveket
Men vad är nu det här. Jag som trodde att vi hade nåt speciellt där ett tag, mellan namnförvirring, lögner och annan förödande språkförbistring. Hennes namn verkar han då inte ha några problem att uppfatta.
Turn if there's a one
Jag kan inte riktigt bestämma mig vad jag ska tycka om det här. För några dagar sedan trodde jag inte att jag skulle överleva veckan ut, men precis som med allting annat finns det alltid en liten ljusning om man bara har bestämt sig för att hitta den. Mina arbetsuppgifter på praktiken är nu mer definierade och jag tror att kraven jag har på mig själv på ett bättre stämmer överens med kraven min arbetsgivare har på mig. Så slumpade det sig så att jag ska intervjua en massa människor, jag ska ringa till en massa människor och jag ska hålla presentationer för en massa människor. De saker jag kanske är mest obekväm med av allt här i livet har jag lyckats knö in på samma vecka, men uppenbarligen så gillar jag ju att plåga mig själv.
Tyvärr tror jag också att mitt humör kan vara lite avhängigt hur det går för Sverige i skid-VM. Det finns få saker som gör mig på så bra humör som när det går bra för Sverige i mästerskapssammanhang. Eller när det går bra för Marcus Hellner för att vara mer precis. Han är ju så sympatisk och vettig.
Jag vill inte säga att jag tar helg riktigt än, men så här ser min prioriteringslista för helgen ut i inbördes ordning:
Skid-VM
Skidskytte-VM
Alpinvärlscupen
Inomhusfriidrotts-EM
Slutomgången i elitserien
Praktikarbete
Uppsatsarbete
Hard work work
Det är bara mitten på veckan och jag är redan alldeles trött. Jag förstår inte hur folk orkar med ett heltidsjobb egentligen. Jag förstår ännu mindre hur folk har ork/tid/lust att ha någon form av liv efter jobbet. Men jag misströstar inte, utan tror att dom timmar jag måste pendla fram och tillbaka varje dag är en starkt bidragande orsak till min trötthet.
Praktiken som sådan funkar väl ok, men det tar ju alltid ett tag att komma in i det när man kommer till en ny arbetsplats. Imorgon jobbar jag hemifrån (läs: kollar på skid-VM) och det kommer att bli räddningen för min trötta stackars kropp och mitt trötta stackars huvud. I helgen väntar en ny spännande hög med uppsatslitteratur på mig. Eller så skiter jag i den och hittar på nåt roligt istället. Ja, så får det nog bli.
Söndag
Så var snart söndagen över och efter en dag med hundpromenad och skidor är det dags att ställa om inför en arbetsvecka på ett helt nytt ställe. Om det inte vore för att jag måste upp så väldigt obehagligt tidigt så hade jag rent av kunnat se fram emot veckan som kommer. Nya intryck kommer det garanterat att bli, och det är ju kanske inte helt fel.
It's hard to be a saint in the city
Det blev en sista kväll i Umeå som ägnades åt att återknyta gamla bekantskaper och även göra några nya. Det var trevligt, men jag upplevde också hur Umeå blev som en helt annan stad, på inget sätt lik den jag känner igen sedan snart tre år tillbaka. Umeå för mig är de människor jag känner och älskar där.
Viva la vida
Carpe diem
C'est la vie
Nu inväntar jag bara Mr. Potius quam bene
I övrigt står forskningsplan och Sundsvall på schemat. All ångest lämnar jag här i Umeå. De här kommande veckorna ska bli så roliga. Inget mer gnäll, mitt liv är bra och jag ska börja bete mig därefter.
Don't think twice, it's all right
Jag fick rätt. Det blev en helt sjukt bra helg. Dom vet hur man gör korridorsfester, dom där på Nydala. Jag säger inget mer så har jag inget sagt. Nu är det vardag igen och forskningsplanen är det enda kvar som kräver min uppmärksamhet, bara några dagar till. Det är så mycket jag skulle vilja hinna göra den här veckan, men jag antar att det får vara ok ändå. Jag kommer motvilligt att måsta lämna Umeå snart, men det kommer också att bli ok.
Such a night
Sömn är tydligen överskattat en helg som denna. Får bli ett nytt försök i eftermiddag.
Through the grapevine
Det är fredag och inom ett par timmar kommer min sushicraving att bli omöjlig att hantera.
Rå fisk och andra svåridentifierade skumma havsdjur. Hur kunde det bli så här?
Ikväll väntar korridorsfest modell outsize. Jag har hört det ryktas om en discokula. Jag har hört det ryktas om mat, ännu mer mat och en massa filmer på rad med en massa fint sällskap senare i helgen. Det kommer att bli en bra helg.
Sagami någon fredag förra året.
Then who the hell was I?
Antiklimax
Idag var den stora dagen då vi äntligen skulle få oss tilldelade en handledare och få svar på alla de frågor man gått och grubblat på så länge nu. Eller inte. Men om det är så de vill ha det så tror jag att jag tar och chillar lite. Seminarium, redovisning och forskningsplan, det känns som att det får bli lite som det blir i det här stadiet. Eftersom ingen verkar har någon bättre idé om hur jag ska gå till väga så kör jag på efter eget huvud, så som jag ändå alltid gör. Jag får väl skriva en ful-uppsats då. Skit samma. Jag ska inte forska vidare.
Fyra nyanser av brunt
Ända sen igår har jag varit så nöjd över min rödbetssoppa med chevrécreme. Det är inte utan att man blir lite glad av färgglad mat. Annat är det med det här. Jag har aldrig sett något så vidrigt och skrattframkallande i mitt liv. Nu förstår jag vad Asbjörg menade!
Tala ur skägget
Skäggfest, vilken grej. Och den här kvällen blev INTE så som jag hade planerat den, men ibland är det helt ok. Jag är en sjukling och kommer att få betala dyrt för helgens äventyr, men det känns värt ändå. Tack finaste Lisa.
Och jag är fortfarande mätt, är det ens fysiskt möjligt?
Death by brunchbuffé
Om höjden av lycka är att vara mätt så har jag nog aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. Den där brunchbuffén på Rex var inte att leka med, det var först i efterhand som mättnadskänslan kom ikapp och struck me like a ******. Men sjukt gott var det och känner jag mig själv så kommer jag att vakna redan imorgon och drömma mig tillbaka till den där platsen där smoothien flödar, baconet är knaprigt och mandelkrämen är chunky.
Ikväll kommer jag nog mot allt bättre vetande att trotsa mina hesa stämband och gå på skäggfest. Skägg alltså. Var är allt testosteron när man behöver det?
