Where did you sleep last night?
Ikväll har jag varit på jazzklubben i Umeå för första gången och sett Oddjob. Det var sjukt trevligt och bra. Efter det har jag funderat och funderat och nu är jag alldeles tom. Allt är precis som det borde vara och det finns inget som gör mig så ledsen som den insikten.
Jag som alltid är rationell, varför kan jag inte bara vara det den här gången också?
Right place, wrong time
Vem missar sin klipptid på grund av dåligt lokalsinne i en stad som Umeå? Det är tydligt att min förvirring har nått nya höjder. Jag är bara nöjd, lycklig och lättad över att jag lyckades hitta hem ännu en dag.
Glad påsk
Vilken galenskap. Nu skiter jag i det här och åker till fjällen. Frisk luft, sol, skoterkörning, pimpling, mat, släkt och uppsats.
The end has no end
He wants it easy, he wants it relaxed
I can do a lot of things, but I can't do that
Ja, tänk, det finns en låt för allt.
You just kind of wasted my precious time
Den här låten har nog aldrig fått mig på bättre humör, men den är alltid till tröst i grubbliga stunder. Jag behöver saker som ger mig perspektiv och tycks aldrig få tillräckligt.
Under control
Lösningen är att hålla sig sysselsatt. Alltid.
Out of the blue
Såna här dagar blir det inte många av, när man utan mössa, med solen i ögonen och med ett leende på läpparna cyklar nedför backen till uni för att luncha och sitta på en snöhög i solen, utan att frysa det minsta. Men det är också den här veckan det gäller, nu finns det inga ursäkter längre för att inte jobba stenhårt med uppsatsen. Det är så mycket ångest och ovisshet blandat med så många goa grejer just nu. Jag vet inte vad jag ska ta fasta på, men jag tror jag väljer det senare och bestämmer mig för att livet är gött. Vad jag egentligen skulle behöva är lite mer stress, men det kommer jag att få tillräckligt av sen ändå.
I'll try anything once
Det är så mycket som borde göras i mitt liv just nu och så mycket som skulle kunna sägas om det. Men det blir för mycket, så det låser sig istället. Enda sättet att råda bot på det är att ta en dag i taget. Carpe diem som en vis (läs: full och kåt) man en gång sa till mig. Det är galet egentligen, mina möjligheter är ju oändliga, jag har inget som binder mig någonstans.
I can't win
Jag hatar det här. Det kändes ju ganska bra ändå, och nu ska vi ha seminarium där vi ska byta obefintliga texter, diskutera ofärdiga tankar och få veta hur dåligt man ligger till i jämförelse med alla andra. Det finns inte i min plan att ha något konkret som alla kan kolla på redan på onsdag. Varför kan jag inte bara få lite gammal hederlig handledning efter mina behov och när jag behöver det? Det här är ju bara stressande.
Saved
Helgen smög sig på och utan att jag riktigt tog beslutet så slutade jag ändå upp med allt vad uppsatsarbete heter och så planerar jag att fortsätta resten av helgen.
