Fram tills nu har det här varit en väldigt fin och oproduktiv helg. Mycket har hunnits med, men väldigt lite har haft att göra med engelska. Det ska det bli ändring på nu.
Praktikplatsletande, vilken galenskap. Idag lyckades jag skicka iväg ett par futtiga mail och redan efter 30 minuter, när jag står i duschen, ringer telefonen. Efter lite googlande visar det sig vara numret till E.ons informationschef. Jag panikar och tar fram ett block och kluddar en hel sida med information om vad en språkkonsult är/gör och vad jag kan göra på deras företag. När jag ringer upp visar det sig att han ville nå mig bara för att berätta att de inte har den typen av verksamhet på kontoret i Sundsvall, men att jag gärna kunde få numret till någon på huvudkontoret i Malmö. Nu har jag i alla fall ett papper där jag kan läsa innantill vad det är för jäkla yrke jag egentligen har.
Det känns som att jag nästan alltid är på fel plats vid fel tillfälle. Sundsvall skulle ju vara stället där jag skulle mysplugga och bara ha det gött denna vecka. Men här finns bara rastlöshet och kaos och att återigen tränga in sig på buss 100 norrut känns som en liten lättnad. Men innan jag flyr fältet: fixa praktikplats.
Det är en del saker att ha i huvudet nu, är det inte de olika momenten så är det praktikplatser och grejer. Såna grejer som det kan vara värt att börja fundera på vid det här laget. Och det faktum att vi snart har drygt en vecka där vi får plugga på valfri ort gör mig bara ännu mer stressad. Hemma vet jag av erfaranhet att jag får mycket lite gjort. Fast när jag inte är stressad får jag å andra sidan ingenting gjort, så det är väl lika bra att samla uppgifterna i en liten hög som jag tar itu med i slutet av nästa vecka.
Jag har en äcklig känsla i kroppen, jag tror det är en blandning av allergi, begynnande sjukdom, stress och något annat helt galet. Det borde kännas fantastiskt, men jag känner mig bara sjuk.
Nu har jag bakat igen, vad är det för fel på mig? Fortsätter jag så här kan jag lika gärna skippa sluttampen av språkkonsultandet och bli hemmafru direkt. Det är ett troligt scenario eftersom jag tydligen gör vad som helst utom att plugga just nu. Men imorgon väger jag upp med pluggande och fikande i överflöd.
Fast egentligen vill jag ju bara baka bröööd........
Helgen vi peppat för så länge nu blev äntligen av. Vi gick ut hårt med Scharinskas pizzabuffé, Max-burgare och korv på Designhögskolan under en och samma kväll. Jag fick även en pussbiljett, det ni. Lördagen bestod av mer än en touch av Tarantino, gött umgänge, frossande i bakverk, gofika och mat.
Ikväll har jag varit på en fantastiskt trevlig konsert med Nordiska Kammarorkestern som fyller 20 år. Det var stor baluns med tårta, akrobater, klassiska stycken och Alexander Rybak. Han pratar norska så fint, och jag måste ha blivit lite star-struck (i gott sällskap med de 11-åriga flickorna), för när jag sedan fick hälsat på honom vid vip-pizzaminglet efter konserten lyckades jag presentera mig som Alexandra. Eller det var åtminstone så han uppfattade det, själv kan jag inte komma på någon anledning till varför jag skulle ha ljugit om mitt eget namn. Men när han upprepade det lät det dock vettigt och jag kunde inte annat än hålla med. Jag tror inte han förstod ett ord jag sa, så kanske kan allt ha berott på hans ovana vid att höra svenska språket i just min tappning. Vi säger så och glömmer hela episoden.
Nu när det blev långhelg passade jag på att smita iväg en sväng till Sundsvall. Här väntar ignorerande av plugg, mycket fikande, kelande med djuren, jubileumskonsert och hårklippning (det är hög tid).
