Hard work work
Det är bara mitten på veckan och jag är redan alldeles trött. Jag förstår inte hur folk orkar med ett heltidsjobb egentligen. Jag förstår ännu mindre hur folk har ork/tid/lust att ha någon form av liv efter jobbet. Men jag misströstar inte, utan tror att dom timmar jag måste pendla fram och tillbaka varje dag är en starkt bidragande orsak till min trötthet.
Praktiken som sådan funkar väl ok, men det tar ju alltid ett tag att komma in i det när man kommer till en ny arbetsplats. Imorgon jobbar jag hemifrån (läs: kollar på skid-VM) och det kommer att bli räddningen för min trötta stackars kropp och mitt trötta stackars huvud. I helgen väntar en ny spännande hög med uppsatslitteratur på mig. Eller så skiter jag i den och hittar på nåt roligt istället. Ja, så får det nog bli.
Söndag
Så var snart söndagen över och efter en dag med hundpromenad och skidor är det dags att ställa om inför en arbetsvecka på ett helt nytt ställe. Om det inte vore för att jag måste upp så väldigt obehagligt tidigt så hade jag rent av kunnat se fram emot veckan som kommer. Nya intryck kommer det garanterat att bli, och det är ju kanske inte helt fel.
It's hard to be a saint in the city
Det blev en sista kväll i Umeå som ägnades åt att återknyta gamla bekantskaper och även göra några nya. Det var trevligt, men jag upplevde också hur Umeå blev som en helt annan stad, på inget sätt lik den jag känner igen sedan snart tre år tillbaka. Umeå för mig är de människor jag känner och älskar där.
Viva la vida
Carpe diem
C'est la vie
Nu inväntar jag bara Mr. Potius quam bene
I övrigt står forskningsplan och Sundsvall på schemat. All ångest lämnar jag här i Umeå. De här kommande veckorna ska bli så roliga. Inget mer gnäll, mitt liv är bra och jag ska börja bete mig därefter.
Don't think twice, it's all right
Jag fick rätt. Det blev en helt sjukt bra helg. Dom vet hur man gör korridorsfester, dom där på Nydala. Jag säger inget mer så har jag inget sagt. Nu är det vardag igen och forskningsplanen är det enda kvar som kräver min uppmärksamhet, bara några dagar till. Det är så mycket jag skulle vilja hinna göra den här veckan, men jag antar att det får vara ok ändå. Jag kommer motvilligt att måsta lämna Umeå snart, men det kommer också att bli ok.
Such a night
Sömn är tydligen överskattat en helg som denna. Får bli ett nytt försök i eftermiddag.
Through the grapevine
Det är fredag och inom ett par timmar kommer min sushicraving att bli omöjlig att hantera.
Rå fisk och andra svåridentifierade skumma havsdjur. Hur kunde det bli så här?
Ikväll väntar korridorsfest modell outsize. Jag har hört det ryktas om en discokula. Jag har hört det ryktas om mat, ännu mer mat och en massa filmer på rad med en massa fint sällskap senare i helgen. Det kommer att bli en bra helg.
Sagami någon fredag förra året.
Then who the hell was I?
Antiklimax
Idag var den stora dagen då vi äntligen skulle få oss tilldelade en handledare och få svar på alla de frågor man gått och grubblat på så länge nu. Eller inte. Men om det är så de vill ha det så tror jag att jag tar och chillar lite. Seminarium, redovisning och forskningsplan, det känns som att det får bli lite som det blir i det här stadiet. Eftersom ingen verkar har någon bättre idé om hur jag ska gå till väga så kör jag på efter eget huvud, så som jag ändå alltid gör. Jag får väl skriva en ful-uppsats då. Skit samma. Jag ska inte forska vidare.
Fyra nyanser av brunt
Ända sen igår har jag varit så nöjd över min rödbetssoppa med chevrécreme. Det är inte utan att man blir lite glad av färgglad mat. Annat är det med det här. Jag har aldrig sett något så vidrigt och skrattframkallande i mitt liv. Nu förstår jag vad Asbjörg menade!
Tala ur skägget
Skäggfest, vilken grej. Och den här kvällen blev INTE så som jag hade planerat den, men ibland är det helt ok. Jag är en sjukling och kommer att få betala dyrt för helgens äventyr, men det känns värt ändå. Tack finaste Lisa.
Och jag är fortfarande mätt, är det ens fysiskt möjligt?
Death by brunchbuffé
Om höjden av lycka är att vara mätt så har jag nog aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. Den där brunchbuffén på Rex var inte att leka med, det var först i efterhand som mättnadskänslan kom ikapp och struck me like a ******. Men sjukt gott var det och känner jag mig själv så kommer jag att vakna redan imorgon och drömma mig tillbaka till den där platsen där smoothien flödar, baconet är knaprigt och mandelkrämen är chunky.
Ikväll kommer jag nog mot allt bättre vetande att trotsa mina hesa stämband och gå på skäggfest. Skägg alltså. Var är allt testosteron när man behöver det?
God ny kanin
The end's not near
Är det redan helg igen? Inte för att jag klagar, jag har ju gjort det jag ska den här veckan:
Läst avhandling och fortsatt med flum-tänket kring forskningsplanen och uppsatsen. Nu vankas det pentryfest, lördagsbrunch, skäggfest och gud vet vad mer. Ett litet matmaraton kanske? Det låter som en bra helg enligt mig. Jag måste bara ha någon dag till eller så på mig att hitta peppen.
