A little more for little you
Blä. Jag är så less på att höra min egen röst, och varför lät jag mina intervjuoffer prata så mycket? Nu förstår jag vad sekreterare är till för.
Önskelista:
Egen sekreterare
Privat sherpa
Personlig kock
The weight
Tillbaka i mitt kära Umeå, det enda ställe där jag kan plugga och få något gjort. I bästa fall.
Nu är alla uppsatsintervjuer gjorda. Och nu då?
Kan jag inte bara få transkribera och lämna in?
Deadline
Idag har jag hållit klarspråksutbildning och jag är väldigt nöjd med mig själv måste jag säga. Det är en så ovan känsla och så äckligt självgott att säga att jag nästan kräks på mig själv.
Av nöjdhet.
Men underbart är kort, för ikväll panikar jag med intervjufrågor för min uppsats. Vad ska man egentligen fråga? Vad vill jag egentligen veta? Vad vill de egentligen berätta? Imorgon kommer jag att ha frågor, men om de sedan håller måttet eller inte återstår att se.
När ska jag sluta skjuta på saker till kvällen innan? Jag börjar få sån rutin på det nu att jag inte tvivlar på att jag skulle kunna klämma ur mig 20 sidor uppsats över en natt. Men inte vilken natt som helst, det måste vara natten innan deadline.
Cheese
Igår hände åtminstone något spännande. På morgonen bet jag sönder en av mina fasader till framtänderna på ett korn i en frukostflinga. Jag har haft dem så många år nu att jag trodde att de skulle hålla ytterligare ett litet tag, tills jag kan fixa ordentliga kronor. Nu fick jag istället möta alla personer jag intervjuade under dagen med ett riktigt pundarleende.
I bästa fall vann jag åtminstone några sympatier. Men redan tidigt imorse var ordningen återställd igen. Min kära tandläkare förstod brådskan i att åtgärda det även han.
Så var det helg igen. Trots alla tidiga morgnar så går veckorna väldigt fort måste jag säga.
Galenskap
Nu blev det så där igen att jag inte riktigt tänkte efter före och tyckte att 20 intervjuer på tre dagar lät som en bra idé. Jag får ju träffa mycket folk i alla fall, det är aldrig fel, även om min huvudvärk säger något annat.
Det är inte mycket annat spännande som händer just nu. Jag åker en massa buss, lagar matlådor och lägger mig efter Bolibompa. Sedan börjar det om. Livet.
Sveket
Men vad är nu det här. Jag som trodde att vi hade nåt speciellt där ett tag, mellan namnförvirring, lögner och annan förödande språkförbistring. Hennes namn verkar han då inte ha några problem att uppfatta.
Turn if there's a one
Jag kan inte riktigt bestämma mig vad jag ska tycka om det här. För några dagar sedan trodde jag inte att jag skulle överleva veckan ut, men precis som med allting annat finns det alltid en liten ljusning om man bara har bestämt sig för att hitta den. Mina arbetsuppgifter på praktiken är nu mer definierade och jag tror att kraven jag har på mig själv på ett bättre stämmer överens med kraven min arbetsgivare har på mig. Så slumpade det sig så att jag ska intervjua en massa människor, jag ska ringa till en massa människor och jag ska hålla presentationer för en massa människor. De saker jag kanske är mest obekväm med av allt här i livet har jag lyckats knö in på samma vecka, men uppenbarligen så gillar jag ju att plåga mig själv.
Tyvärr tror jag också att mitt humör kan vara lite avhängigt hur det går för Sverige i skid-VM. Det finns få saker som gör mig på så bra humör som när det går bra för Sverige i mästerskapssammanhang. Eller när det går bra för Marcus Hellner för att vara mer precis. Han är ju så sympatisk och vettig.
Jag vill inte säga att jag tar helg riktigt än, men så här ser min prioriteringslista för helgen ut i inbördes ordning:
Skid-VM
Skidskytte-VM
Alpinvärlscupen
Inomhusfriidrotts-EM
Slutomgången i elitserien
Praktikarbete
Uppsatsarbete
