norrlandsbella

När man tror att man nästan är klar så har man oftast halva arbetet kvar. Vi såg målsnöret, men efter några ändringsförslag som först verkade vettiga och snygga har vår broschyr gått från att vara enkel, stilren och ganska fin till att bli ful, ful, ful. Det måste åtgärdas innan det kan bli tal om någon helg. 


Och ett helt år innan det egentligen är dags har jag börjat fundera på det här med avsked från klassen och andra fina människor som man känner. Jag är urbota dålig på allt sånt och blir alltid överdrivet sentimental. Jag vill att alla ska gilla mig (till och med folk jag inte gillar) och saknar folk redan innan de är borta. Det bottnar nog i en rädsla att jag ska sakna människor som inte kommer att sakna mig. Ungefär som vissa vänner man tappat kontakten med och skulle vilja höra av sig till, men man inte vet om det är önskvärt eller ens värt.
Det är synd.