Tangle in this trampled wheat

Jag känner inte igen mig själv längre. Jag vill ha min pepp och mitt självförtroende tillbaka. Jag vill känna att jag gör något bra för en gångs skull och jag vill känna mig kompetent och jag vill känna mig fantastisk. Det var vad de hade väntat sig idag på min kommande praktikplats: en konsult som stormar in med fantastiska idéer och svaren på deras böner. Jag fick inte ur mig en vettig tanke och jag gick därifrån utan att ha blivit något klokare på min uppgift och utan att egentligen ha gett dem något överhuvudtaget. Men med förväntningarna rejält sänkta från deras håll är det som bäddat för mig att återkomma om ett par månader och strike them like a ******.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0