Lovsång och stress
Snart ska man ut i kylan igen, jag som just har vräkt i mig en massa käk och börjar bli lite smått dåsig. Men det ska bli trevligt med lite gospelkonsert och att se något annat än det här rummet. Annars brukar alternativet vara att gå ut till det smått stökiga och äckliga köket. Tekvällen med klassen blev tydligen iställd också, fast det är ganska bra, då slipper jag bekymra mig över att jag missar en massa trevligheter genom att inte vara där.
Det är konstigt det där med att man kan vara stressad fast man egentligen har en massa tid över till allt möjligt. Och skulle jag vara sådär sjukt effektiv och studera flitigt åtta timmar om dagen så skulle säkert all litteratur vara läst och kursen vara färdig vid det här laget.
Men allt tar ju sin lilla tid, det räcker tydligen inte att avsätta flera hela dagar åt att läsa en bok.
Jag är helt enkelt för lat för universitetsstudier.....och för ambitiös. Det senare för att jag hatar mig själv för att jag är så ineffektiv och lat.
